Where the devil have we been?

We apologise for our absence in this blog. The whole idea with this blog is to keep our customers, and others, updated with the work we are doing. We've been a bit undisciplined when it comes to writing.

This doesn't, however, mean we haven't been busy. Quite the opposite!

We've been teaching in Sweden and abroad, researching, studying and planning. We're very excited about 2013 and hope to keep you posted with what we're up to at Key.

So, where the devil have we been since we last updated this blog in spring 2012. Well, we've been rather busy and in rather a lot of places. This is of course an advantage for a company like Key that works with intercultural competency training.

Here goes, in alphabetical order, we have been in..

• Albania
• Austria
• Bosnia & Herzogovinia
• Bulgaria
• Croatia
• Cyprus
• Denmark
• England
• Finland
• Germany
• Hungary
• India
• Kosovo
• Macedonia
• Montenegro
• Scotland
• Serbia
• Slovenia
• Slovakia
• Turkey
• USA
• Wales

That's a lot of countries, a lot of influences and impressions, and a lot of intercultural communication!

We'd like to wish you a Reflective Christmas and a Developmental and Adventurous New Year!

From All at Key


 

Sport break and Smiles

It's not the easiest place to get to from Stockholm. In fact, it really is a case where it is all about the destination rather than the journey (contrary to that famous quote which states otherwise). Thanks to the Swedish school system providing a winter school break known as 'sportlov', we decided to brave the distance and take the meaning of the Swedish word literally. (direct translation - sports holiday)

We made it to Sun Valley after about 30 hours.  Seventy-five years ago this tiny Idaho village, nestled in the Saw Tooth mountains,  was built into a built ski resort that would rival the luxury resorts of  Europe and be almost as difficult for Americans to get to!  From the beginning, Sun Valley attracted the American elite, and while a private airport not far from town makes it a bit easier to each these days, the place seems never to feel crowded - even at it's busiest.

So what strikes me about Sun Valley?

It's not just that it lives up to its name, with 80 percent sunny days during ski season. 

It's not only the immaculately groomed, long runs and short lift lines on the slopes.

It's something on the faces of the many people who work in this resort town - its WRINKLES!

Work until you are well into your 70's ??? With pleasure, thanks- and a smile on my face! This seems to be the motto in this town. A large portion of the working population employed on the mountain and in the tourist jobs are on their second careers. We met retired plumbers, pilots and Ph.D's - all enjoying their later years in what they felt was the ultimate - enjoying the outdoors in an idyllic mountain resort town, being surrounded by a caring community of colleagues and locals, and meeting new people everyday from various places around the globe!

Studies rate Denmark as one of happiest places in the world. I guess they didn't include Sun Valley in the survey.  Of course we were suspicious at first by the smiles, hospitality and open, friendly attitude. 'Typical American superficialness' or 'they just want a tip' we thought.  However, after a couple of days, we understood it was neither of those.  People were just genuinely happy. Those we met didn't just like living and working in Sun Valley - they loved it!

So, thats the answer - to keep happy, keep working! Seems easy in a place like Sun Valley. So how about Åre, Sälen and Funäsdalen? Why don't we see as many smiling, wrinkled faces at work??? Hmmm....Maybe it has something to do with the sun. 

Lynn

New Delhi - Står ovanför en glaskula och observerar



En vanlig gatubild i New Delhi

Namaste,

Vi har landat i New Delhi och känner oss mer eller mindre hemma här efter cirka 1,5 månad. Det är härligt att träffa familjen igen. Flygresan med båda barnen gick väldigt bra. Landade dock 7 timmar senare än planerat, på grund av dåliga väderförhållanden. Vem kunde ana att det kan bildas så kraftig dimma här i januari att man har en knapp sikt på 25 meter. Jag fick lära mig att det krävs minst 50 meters sikt. :) Jag kanske borde ha vetat det med tanke på att min man är helikopter pilot. Alla som har barn vet att hur svårt det är att underhålla de små liven i 15 timmar uppe i luften. 

Indien har förändrats otroligt mycket sedan jag var här sist. Ett exempel är alla förskolor som poppar upp överallt. När jag växte upp i Mysore så kunde jag inte föreställa mig att ett land med så mycket ritualer och traditioner och där de äldre har en central roll i de små barnens liv skulle ta till sig en västerländsk lösning för barnpassning. Galleriorna är jättestora och påminner om galleriorna i USA. Kontrasterna är enorma. Bakom gallerian kan man se folk som knappt har tak över huvudet och mat för dagen. Även bil-och husmarknaden är i stor blom just nu. Något som är inne i alla stora städer är att folk river sina hem och bygger 4-5 vånings lägenheter istället. Det är intressant att se och höra hur den indiska regeringen försöker underlätta för utländska investerare att göra affärer i Indien. Tyvär så är det ännu en bra bit dit. Det är sådan hierarki i landet och det gör att många utlänningar tröttnar. Jag är glad att Indien har tagit tag i detta och har fått insikt. Just nu har jag en känsla av att jag är en främling i mitt eget land och har inte riktigt hängt med i denna snabbväxande och förändrade Indien. Glädjande nog är det mycket positiva förändringar som sker men samtidigt så märks det att många traditioner går förlorade. När jag var på förskolan en dag så såg hur stressade föräldrar droppar av sina barn och jag fick en känsla av att jag står ovanför en glaskula och tittar på allt som har förändrats.

Barnen har anpassat sig väl till den indiska miljön. Hugo Raj, 20 månader gammal går på dagis och trivs kanon med sina nya indiska kompisar. Vi hade inskolning i två dagar. Jag gjorde en lista på svenska ord som han använder för att personalen ska förstå honom. Numera så förstår han hindi och engelska väldigt bra när alla talar till honom och han kan svara tillbaka på hindi. Det underbart att se honom prata hindi. Han älskar den indiska maten som serveras på dagis, ni vet, roti (indiskt bröd), curry, olika grönsaker och massa olika varianter på ris. En gång i veckan har Hugo yoga, dans och kungfu på förskolan. Det är kul att se barnen försöka göra yoga J Ibland åker vi tuktuk till förskolan och alla tuktuk förare är Hugos idoler. Det är härligt med barn och att se hur lätt de tar till sig en ny kultur och nya beteenden. Numera skakar Hugo på huvudet som vi flesta indier gör när vi pratar och sedan lutar han huvudet och undrar om ”JAG ÄR HAPPY?” Det får mig full i skratt. Här har han så mycket frihet, sitter i bilen på framsättet utan bilbarnstol.

Dior, 7 månader älskar att vara bland mycket folk och sakta men säkert har hon börjat öppna upp sig för familjen här. Det är ordnat kaos när man går till marknaden och barnen älskar det. Raj tycker det härligt att kunna gå runt och smaka på olika frukter och se vad alla säljer. Folk här är så öppna och kan bara komma fram och pussa barnen och det är de inte vana vid. Annars har vi även upplevt folkets vänlighet då barnen var väldigt sjuka. Läkaren tog inte ens betalt och han är en av de bästa barnläkarna här. Det otroligt att sådana människor existerar.

Det har varit lite kulturkrock på förskolan. Här ger personalen kakor och godis till barnen när de är lite ledsna, vilket verkar vara helt ok enligt de spelregler som råder här - men vi blev förvånade. Nu har min söta son lärt sig säga ”Snacks” för att det används flitigt här på förskolan. Ett annat exempel var när vi blev bjudna på barnkalas. Det startade kl. 18, men folk började komma runt 20. Min bror sa att här fungerar det så - indian style. Alla tittade konstigt på mig att mina barn lägger sig runt 19, medan indiska barn går och lägger sig runt 23-00. Men jag tror att jag börjar förstå det indiska tidsformatet - man äter sen lunch och sen middag och däremellan ska man hinna gå till templet och marknaden. Så det kanske inte är så konstigt att barnen lägger sig mycket senare här.

Det är kyligt här i Delhi, oftast runt 10 grader dagtid och mycket låg dimma. Nattetid är det runt 5 grader, så ni kan tänka er hur det är utan uppvärmda hus med stengolv. Vi har flera lager kläder på oss. Det tar ca två dagar för att tvätten ska torka. Så här kallt har det aldrig varit sägs det. Hörde på nyheterna att i Mysore, där jag är uppvuxen var temperaturen nere på 10 grader och det har inte varit så lågt på 120 år.

Nu börjar jag smått undra om det kommer att bli kulturkrock för barnen att komma hem igen och för Hugo att gå tillbaka till sin svenska förskola?

Jag vet att jag kommer att uppskatta ännu mer att ha rinnande vatten 24-7 utan att alltid behöva oroa mig - tänk om vi inte har något vatten imorgon...

Rima

Smoking elephants in Austria

Photographer Nick Brandt's image of a smoking elephant in his collection 'On this earth, a shadow falls'.

'You know what?', said my colleague Lynn today, 'I couldn't sleep last night because I stank!'

Now this might be a strange thing to say, but not once you understand the context. The evening before we had been out to dinner in a local restaurant here in Austria - called the Elephant.

Although Austria is a member of the EU, it apparently hasn't applied all EU regulations as yet. One of them is smoking in restaurants. The air and walls of the Elephant were thick with smoke and we reflected over how quickly you get used to environments that are smoke-free. It wasn't that long ago in Sweden and many other EU countries that you could also smoke indoors. But since this has been abolished, no smoking has quickly become the norm. And you only realise that you have adapted to the changed norm when you are confronted by a place where the norm is different.

Like Austria. Like smoking indoors. Like being so smelly that the smoke smell lingers in your clothes, hair and skin for hours afterwards and makes it difficult for you to sleep.

But will Austria fall into line like the rest of the EU?

Well, according to Wikipedia's list of smoking bans, Austria has in fact implemented several laws which limit or outlaw smoking in certain areas. Smoking is prohibited in all offices with certain exceptions such as bars, discos, restaurants etc. If all employees agree on allowing smoking in a work place, smoking may continue.
As of January 2009, a new law was put in place which mandates all restaurants, bars, discos and pubs larger than 80m² to introduce smoking rooms and non-smoking rooms. Below 50m² the owner may opt to either be a smoking or non-smoking place, between 50m² and 80m² there is an option under certain circumstances.

The smoke-free law has however encountered controversy initially, as well as inconsistent enforcement.

As we discovered last night in the Elephant.

Neil

Teacher Appreciation Day

Lynn and I are in Sinsheim, Germany, at the moment running a 2-day workshop. Today is the end of Day 1. We feel that it went well. In fact, we know it did.

At the end of the day, when we declared it over, a strange thing happened. Al the Germans in the room clenched their right fist and banged it on the table top infront of them. We were somehat taken aback but were informed that this is a German way of showing appreciation, rather like clapping the hands is in other countries.

Inspired by this feeling of appreciation, I later made a fantastic discovery on the internet - there is something called 'Teacher Appreciation Day'. Apparently, the 5th of October is an international celebration of teachers, and different countries celebrate this is different ways.

An essay competition was initiated in Quebec for students aged 6 to 17. Entitled “Mad, mad, mad about my teacher”, the competition gave children an opportunity to write about a teacher whose influence on their lives was decisive.

The Queen of Spain gave a reception to teachers. Teacher appreciation was shown with many activities and a special classic music concert at the national auditorium in Madrid.

in Finland, 20000 apples were given to pedestrians at the main railway stations of Helsinki to express “Teachers’ humanity and personality”.

Algerian students demonstrate on the streets to show their teacher appreciation.

Namibia organizes a teacher appreciation song and poetry event, and awards are given to the best performing schools.

In Estonia, local authorities and educational institutions held festive receptions to honour the teachers and show this Baltic nation’s teacher appreciation, together with concerts, theatre performances, and balls.

In Mozambique, a national homage to teachers is conducted by the country’s media during the whole week.


I like it! More teacher appreciation please!!

Neil

Spanish eating habits

After a week in Madrid, we’ve gained a little more insight into the eating habits of the Spaniards.

Lesson 1: Lunchtime. We were running a workshop with Spanish participants in the subject of value communication. As workshop leaders, we are responsible for telling participants when coffee and lunch breaks will occur. Our suggestion in Spain was to take lunch at 12.30, which we thought was rather late. ‘Not possible’ we were told. ‘Not possible to eat lunch before 1pm. The restaurant might be open but the kitchen certainly won’t be’. Compare this to lunch time in Sweden which is usually 11.30 and can be even as early as 10.30! There are probably a lot of hungry Swedes in Spain.

Lesson 2: Dinner time. If you suffer from late night indigestion, Madrid is probably not the city for  you. Turning up to eat at restaurants at 9pm, which we thought was late, we were the only guests there. The food was rolled out half an hour later and lots of it! We needed to take a couple of tummy-soothing tablets when we returned to the hotel.

Lesson 3: Tapas time. Many people are familiar with tapas. But do you know where the word comes from? We didn’t either until we were told by a Spanish person one lunch time. Firstly, Spaniards usually don’t eat tapas at home unless they are having a party. Tapas are reserved for bars and restaurants. Tapas originated from patrons standing by a bar and having a drink. Because of the heat, the practice was to put a small saucer (tapas) on the top of the glass to act as a lid and keep the flies out of the precious liquid. Then some smart Alec, or maybe an Alfonso, saw a business opportunity and put a small bite to eat on the saucer. And the tapas was born!

Neil and Lynn

Love thy neighbour

             Students march in the parade to celebrate 'No' day

I find myself working from Cyprus this week. While Cyprus public relations works hard to distance itself from the economic woes of their Greek neighbors, that distance does not over-ride tradition. Especially when a public holiday is involved!

We arrived to Cyprus on October 28th,  just in time for Oxi day, the Greek national holiday otherwise known as ‘No day’.

This holiday commemorates the day on October 28, 1940 when the Greek Prime Minister rejected the ultimatum made by Italian dictator Benito Mussolini to allow Italian troops to come into Greece at the beginning of WW II. Had the Greeks not said "No!" (Ochi or Oxi in Greek), World War II might well have lasted considerably longer. Facing Turkish aggression, the Cypriots drew inspiration from Greece's refusal to let Italian troops invade. 

As a result, while it’s actually a Greek holiday, Oxi day is also a public holiday in Cyprus - one of 18. Parades and celebrations took place throughout Cyprus, with the main one being along the road outside the Greek embassy in Nicosia.

Love thy neighbor - makes sense...I’d be happy to celebrate with the neighbors on May 17th (Norway), June 5th (Denmark), and December 6th (Finland) for a few more days off!

Lynn