New Delhi - Står ovanför en glaskula och observerar



En vanlig gatubild i New Delhi

Namaste,

Vi har landat i New Delhi och känner oss mer eller mindre hemma här efter cirka 1,5 månad. Det är härligt att träffa familjen igen. Flygresan med båda barnen gick väldigt bra. Landade dock 7 timmar senare än planerat, på grund av dåliga väderförhållanden. Vem kunde ana att det kan bildas så kraftig dimma här i januari att man har en knapp sikt på 25 meter. Jag fick lära mig att det krävs minst 50 meters sikt. :) Jag kanske borde ha vetat det med tanke på att min man är helikopter pilot. Alla som har barn vet att hur svårt det är att underhålla de små liven i 15 timmar uppe i luften. 

Indien har förändrats otroligt mycket sedan jag var här sist. Ett exempel är alla förskolor som poppar upp överallt. När jag växte upp i Mysore så kunde jag inte föreställa mig att ett land med så mycket ritualer och traditioner och där de äldre har en central roll i de små barnens liv skulle ta till sig en västerländsk lösning för barnpassning. Galleriorna är jättestora och påminner om galleriorna i USA. Kontrasterna är enorma. Bakom gallerian kan man se folk som knappt har tak över huvudet och mat för dagen. Även bil-och husmarknaden är i stor blom just nu. Något som är inne i alla stora städer är att folk river sina hem och bygger 4-5 vånings lägenheter istället. Det är intressant att se och höra hur den indiska regeringen försöker underlätta för utländska investerare att göra affärer i Indien. Tyvär så är det ännu en bra bit dit. Det är sådan hierarki i landet och det gör att många utlänningar tröttnar. Jag är glad att Indien har tagit tag i detta och har fått insikt. Just nu har jag en känsla av att jag är en främling i mitt eget land och har inte riktigt hängt med i denna snabbväxande och förändrade Indien. Glädjande nog är det mycket positiva förändringar som sker men samtidigt så märks det att många traditioner går förlorade. När jag var på förskolan en dag så såg hur stressade föräldrar droppar av sina barn och jag fick en känsla av att jag står ovanför en glaskula och tittar på allt som har förändrats.

Barnen har anpassat sig väl till den indiska miljön. Hugo Raj, 20 månader gammal går på dagis och trivs kanon med sina nya indiska kompisar. Vi hade inskolning i två dagar. Jag gjorde en lista på svenska ord som han använder för att personalen ska förstå honom. Numera så förstår han hindi och engelska väldigt bra när alla talar till honom och han kan svara tillbaka på hindi. Det underbart att se honom prata hindi. Han älskar den indiska maten som serveras på dagis, ni vet, roti (indiskt bröd), curry, olika grönsaker och massa olika varianter på ris. En gång i veckan har Hugo yoga, dans och kungfu på förskolan. Det är kul att se barnen försöka göra yoga J Ibland åker vi tuktuk till förskolan och alla tuktuk förare är Hugos idoler. Det är härligt med barn och att se hur lätt de tar till sig en ny kultur och nya beteenden. Numera skakar Hugo på huvudet som vi flesta indier gör när vi pratar och sedan lutar han huvudet och undrar om ”JAG ÄR HAPPY?” Det får mig full i skratt. Här har han så mycket frihet, sitter i bilen på framsättet utan bilbarnstol.

Dior, 7 månader älskar att vara bland mycket folk och sakta men säkert har hon börjat öppna upp sig för familjen här. Det är ordnat kaos när man går till marknaden och barnen älskar det. Raj tycker det härligt att kunna gå runt och smaka på olika frukter och se vad alla säljer. Folk här är så öppna och kan bara komma fram och pussa barnen och det är de inte vana vid. Annars har vi även upplevt folkets vänlighet då barnen var väldigt sjuka. Läkaren tog inte ens betalt och han är en av de bästa barnläkarna här. Det otroligt att sådana människor existerar.

Det har varit lite kulturkrock på förskolan. Här ger personalen kakor och godis till barnen när de är lite ledsna, vilket verkar vara helt ok enligt de spelregler som råder här - men vi blev förvånade. Nu har min söta son lärt sig säga ”Snacks” för att det används flitigt här på förskolan. Ett annat exempel var när vi blev bjudna på barnkalas. Det startade kl. 18, men folk började komma runt 20. Min bror sa att här fungerar det så - indian style. Alla tittade konstigt på mig att mina barn lägger sig runt 19, medan indiska barn går och lägger sig runt 23-00. Men jag tror att jag börjar förstå det indiska tidsformatet - man äter sen lunch och sen middag och däremellan ska man hinna gå till templet och marknaden. Så det kanske inte är så konstigt att barnen lägger sig mycket senare här.

Det är kyligt här i Delhi, oftast runt 10 grader dagtid och mycket låg dimma. Nattetid är det runt 5 grader, så ni kan tänka er hur det är utan uppvärmda hus med stengolv. Vi har flera lager kläder på oss. Det tar ca två dagar för att tvätten ska torka. Så här kallt har det aldrig varit sägs det. Hörde på nyheterna att i Mysore, där jag är uppvuxen var temperaturen nere på 10 grader och det har inte varit så lågt på 120 år.

Nu börjar jag smått undra om det kommer att bli kulturkrock för barnen att komma hem igen och för Hugo att gå tillbaka till sin svenska förskola?

Jag vet att jag kommer att uppskatta ännu mer att ha rinnande vatten 24-7 utan att alltid behöva oroa mig - tänk om vi inte har något vatten imorgon...

Rima